Vårtal 2012  - av Jonas Brorson

Våren

Denna underbara, fantastiska, makalösa, smakfulla, inspirerande, uppfriskande årstid. Våren! Sommaren förknippas mest med ångest och frustration över ständiga monsunregn, till hösten hör depression och hopplöshet över en allt mörkare tillvaro och vintern fylls med aggression och recession när den isiga bilrutan skrapas. Då står våren fram som en vänlig och lugn människa, som en tom kassakö på en mellandagsrea på Väla. Med våren följer också väntans tider.  Den sätter ibland vårt tålamod mer än lovligt på prov, precis som det ständiga rödljuset vid Rönnebodavägen. Vi vill framåt, vidare men vare sig våren eller rödljuset går att skynda på. Där står vi, mitt i våren och mitt på gatan och väntar och väntar. Och väntar. Och väntar. ….. och väntar. När får våren och vi åka vidare? Det är endast moder natur som styr över detta – samt  en praolelev en måndagsmorgon på trafikverkets avdelning för trafikljus och irritationsmoment. Våren har sannerligen tvekat i år. Jag minns gånger när vi inte kunnat tända vårt valborgsbål på grund av torka och närmast sommarhetta i fjorton dagar. Så är det inte i år. Vitsipporna har förvisso vågat sig fram i prästaskogen men inga av de andra vårtecknen har ännu märkts av i Höja. Inget plaskande i pooler. Inget ettrigt gräsklippande längs byagatan eller Pildamsvägen på söndagsmornarna eller för den delen lördagskvällen klockan åtta. Inte ens någon tungt grillmoln i byn som  blockerar den stickande lukten av dåligt brinnande impregnerat virke och plastdetaljer i en kamin. Lugnet är fortfarande fullständigt, tystnaden total – möjligen bortsett från sena lördagskvällar när familjen Höglund förflyttar sig genom byn. Våren har varit i ett standby läge, men nu kommer den. Den är på väg även mot Höja - fast kanske har den stannat till ett tag på bordershop – där den för övrigt säkert möter många kända Höjaansikten. Enligt Vetenskapen borde alltså våren redan varit här. Kalendern säger att den ska börja 1 mars – förutom i Kiruna där den faktiskt inte börjar förrän i morgon. 1 maj. Men våren är inte bara vår vår.  Även i Tyskland kommer våren och eftersom tyskarna är sjukligt intresserade av att springa till sin doktor så lägger tyska Wikipedia stor vikt vid hur vi fysiskt påverkas av våren, med depression och trötthet men också  hormonförändringar. Längtan efter en partner blir större på våren enligt tyska wikipedia. Men man kastar in en brasklapp och skriver ”Achtung, Detta är inte vetenskapligt bevisat, dock. Förmodligen spelar optisk stimuli en roll genom att alla bär lättare kläder” Det kan nog alla som stått i kön till skidliften intyga. Den franska wikipedia har en roligt definition av våren – visserligen ännu roligare med hjälp av googles översättningsprogram. Där står ”våren är en tempererad säsong av duschar”. Precis som den senaste veckans ösregn, sol, ösregn, sol... I arabiska wikipedia finns det ytterligare beskrivning av våren. Fritt översatt: ”en uppsättning indikatorer som om livskraften i en grupp av arter av växter eller aktiviteter av djur, såsom migration och parning - till exempel, eller genom lukten av utvunnen av jorden efter att de anländer till en viss temperatur bidrar till att börja framväxten av växter och små. detta och kan också sluta sig till den vårens ankomst med ankomsten av den första fågel fåglar svälja och öppna blommor lila” Det är inte konstigt om våren är svårbegriplig i mellanöstern – å andra sidan är den inte särskilt intressant när solen ständigt skiner från en blå himmel.   Vi på norra halvklotet och stackarna på södra halvklotet som bor lika långt söderut som vi bor norrut, vet desto mer om våren. Den finns ju med oss i böcker, dikter,  psalmer, utskick från ICA maxi och sånger av Ulf Lundell. ”Då saknar jag dej Som vintern saknar våren Som den kloka saknar dåren Som en salva över såren Som herden saknar fåren Saknar jag dej.” August Strindberg skriver: Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden, nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden. Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada. Värm sund och vik och vind och våg, så får vi gå och bada. Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten: Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten. Man kan med andra ord ta sig stora friheter när våren ska beskrivas för vårkänslorna är personliga. Några ser ett tydligt vårtecken i att Håkan Hanssons fält sakta skiftar från mörka till lysande gröna, för andra är våren när Knut Knutsson vedbod åter är synligt bakom vedstaplarna, att Fredrik Roth testkör sina övertrimmade mopeder – eller kanske när Maria Liljekvists veteranbil puttrar genom byn. Höjas största fördel är inte att Ängelholm snart får en färdig cykelväg till byn, inte heller att vi har norra europas dyraste busskur eller skelettet av en tomtetågsbock på lekplatsen. Det bästa med Höja vid denna tiden på  året är att vi alla kan njuta av hur årstiderna växlar från mörkrets tider till våren- väntans tider. I våra trädgårdar, i naturen, i luften, i bilkön vid Rönnebodavägen. Vi kan inte påskynda våren, vi kan bara låta den sakta men säkert invadera, omfamna och uppfylla vår bygd. Och säga välkommen. Vi utbringar därför ett fyrfaldigt leve för våren och för kungen och för vårt Höja. De leve