Vårtal 2010  - av Jonas Brorson

Våren

Kära Höjabor, kära höjabors vänner, alla som känner sig som Höjabor, kära turister. Vi lägger ett händelserikt år bakom oss när vi denna valborgsmässoafton knyter ihop årsringssäcken. Drottning Elisabeth lär ha kallat ett av sina trassliga regeringsår Anno Horribles, det senaste året i Höja har varit ett Anno Lunda. Alltså ett Annorlunda år. Stora viktiga händelser har kantat månaderna likt lysande snöpinnar längs Höja landsväg eller som blänkade ölburkar i livets dikesren. Förändringens vindar har blåst genom byn. Enligt uppslagsboken tillhör Höja fortfarande Ängelholms kommun, men det har politikerna lyckats förtränga. Vårt bibliotek försvann och ersattes med en bokbuss helgfria tisdagar, udda veckor i månader som innehåller bokstaven G om inte månaden före har ett R, endast mellan klockan 16.22 och 16.24 på parkeringen vid kyrkan - om inte kören övar eller bibliotekarien vilar. Det är ett av besluten som ansvariga personer borde skämmas över – vilket de säkert inte gör. Tjänstemännen på länsstyrelsen som avslog hastighetsnedsättning på landsvägen med motiveringen att utfarterna är så riskabla att bilister själva borde förstå att sänka farten, skulle också skämmas – vilket de säkert inte heller gör. Höja har bokstavligen hamnat i ett mörker och den slopade julgranen gjorde ju inte direkt saker ljusare. Men nu står vi inför fullbordat faktum och att hoppas på någon ånger är lika osannolikt som att Lotta Ohlin skulle ta körkort. Men vänta, det har hon ju faktiskt gjort!!! Det mesta som händer i byn är faktiskt roligt och spännande som till exempel att vi fått en egen skärgård med välgrävda dammar. Än så länge är visserligen inte sjöarna djupare än att bara plattfiskar som rödspätta skulle kunna bli blöta men vi kan säkert lita på att sommaren kommer fylla dem. Vi har också blivit fler Höjabor. Åtskilliga hus har bytt ägare och byn växer därmed, inte minst genom barnfamiljerna. Roligt! Om nu någon lektor i matematik invänder och påpekar summan är konstant eftersom att folk även flyttat från byn, så kan konstatera att nuvarande bostadsort har inget som helst samband med huruvida man är Höjabo eller inte. Har man en gång bott här, ja kanske till bara innerligt längtat hit – så äger man rätt att sätta Höjabo på visitkortet. Se bara på mig själv, trots att jag i ett svagt ögonblick packade resväskan, klappar hjärtat fortfarande för denna vackra byggd med kyrka, ängar, vitsippor i prästaskogen och gräsklippare på söndagsmornarna endast överröstade av familjens Spångängs huslarm. Vi har i år även fått uppleva en uppståndelse från – om inte de döda – så åtminstone det djupt sovande. Byalaget lever och har redan fått upp styrfart med både tipspromenad, främst uppskattat av barnen, som ölprovning - främst uppskattat av barnens föräldrar. Med nyvald ordförande från ”Peking” så bådar det gott inför kommande år – om bara någon kunde förstå vad människan säger. På dagordningen för byalaget finns två viktiga frågor att ta tag i - och då pratar vi inte om en sådan bagatell som att det numera finns lika många hundar i Höja som det finns kundvagnar i Ullared och att en del av dessa ännu inte dresserat sin matte eller husse att plocka upp restavfallet. Det är två mycket mer angelägna frågor som vi inte bara förväntar oss utan faktiskt kräver – det är ju trots allt valår – att våra förtroendevalda i byalaget löser omedelbart. Först och främst gäller det vintern. Vi har i dag samlats för att fira vårens ankomst och efter den kommer  sommaren, denna undersköna tid. Sedan en höst som kan ha sina ljusa stunder men vem kan, handen på hjärtat önska sig en räligt kall vinter, med ständiga minusgrader, iskaniga vägar och snövallar i höjd med kyrktornets topp? Ja OK, kanske de som åker tefat på lekplatsen, skidor på någon äng eller för den delen skridsko på ”Höja-arena”. Blandad enligt receptet: Efter midnatt, 13 minusgrader, 1 500 liter vatten, 2,5 liter kaffe och 1 liter maltwhiskey. Men alla andra, eller kanske några andra – i alla fall en del av några – kräver löfte från byalaget att denna vinter inte upprepas de närmsta 350 åren. Den andra kärnfrågan för byalaget att ta tag i är luftkvaliten. Då handlar det inte om grillosen eller uppvärmning med hjälp av impregnerat trä, bildäck och cementsäckar. Det är fullständigt oacceptabelt att föreningen inte kraftfullt reagerat och genom till exempel genom lappar i brevlådan och på anslagstavlan förbjudit vulkanaskan över Höja. Här kunde man ha visat handlingskraft, men valde att göra ingenting! En skandal! Men med ett nytt år och med en ny vår, finns alltid chans att få revansch. Uppmuntran är det bästa sättet till förbättring och därför hurrar vi nu för byalaget, alla höjabor, alla höjabors vänner, de som känner sig som Höjabor, övriga turister, för kungen och framför allt för VÅREN!