© hoja.nu 2019. Webbmaster Jonas Brorson jonas.brorson@gmail.com
Vårtal 2010 - av Jonas Brorson
Våren
Kära Höjabor, kära höjabors vänner, alla som känner sig som Höjabor,
kära turister.
Vi lägger ett händelserikt år bakom oss när vi denna valborgsmässoafton
knyter ihop årsringssäcken. Drottning Elisabeth lär ha kallat ett av sina
trassliga regeringsår Anno Horribles, det senaste året i Höja har varit ett
Anno Lunda. Alltså ett Annorlunda år. Stora viktiga händelser har kantat
månaderna likt lysande snöpinnar längs Höja landsväg eller som
blänkade ölburkar i livets dikesren.
Förändringens vindar har blåst genom byn.
Enligt uppslagsboken tillhör Höja fortfarande Ängelholms kommun, men
det har politikerna lyckats förtränga. Vårt bibliotek försvann och ersattes
med en bokbuss helgfria tisdagar, udda veckor i månader som innehåller
bokstaven G om inte månaden före har ett R, endast mellan klockan
16.22 och 16.24 på parkeringen vid kyrkan - om inte kören övar eller
bibliotekarien vilar. Det är ett av besluten som ansvariga personer borde
skämmas över – vilket de säkert inte gör.
Tjänstemännen på länsstyrelsen som avslog hastighetsnedsättning på
landsvägen med motiveringen att utfarterna är så
riskabla att bilister själva borde förstå att sänka farten, skulle också
skämmas – vilket de säkert inte heller gör.
Höja har bokstavligen hamnat i ett mörker och den slopade julgranen
gjorde ju inte direkt saker ljusare.
Men nu står vi inför fullbordat faktum och att hoppas på någon ånger är
lika osannolikt som att Lotta Ohlin skulle ta körkort. Men vänta, det har
hon ju faktiskt gjort!!!
Det mesta som händer i byn är faktiskt roligt och spännande som till
exempel att vi fått en egen skärgård med välgrävda dammar. Än så
länge är visserligen inte sjöarna djupare än att bara plattfiskar som
rödspätta skulle kunna bli blöta men vi kan säkert lita på att sommaren
kommer fylla dem.
Vi har också blivit fler Höjabor. Åtskilliga hus har bytt ägare och byn
växer därmed, inte minst genom barnfamiljerna. Roligt! Om nu någon
lektor i matematik invänder och påpekar summan är konstant eftersom
att folk även flyttat från byn, så kan konstatera att nuvarande bostadsort
har inget som helst samband med huruvida man är Höjabo eller inte. Har
man en gång bott här, ja kanske till bara innerligt längtat hit – så äger
man rätt att sätta Höjabo på visitkortet.
Se bara på mig själv, trots att jag i ett svagt ögonblick packade
resväskan, klappar hjärtat fortfarande för denna vackra byggd med
kyrka, ängar, vitsippor i prästaskogen och gräsklippare på
söndagsmornarna endast överröstade av familjens Spångängs huslarm.
Vi har i år även fått uppleva en uppståndelse från – om inte de döda – så
åtminstone det djupt sovande. Byalaget lever och har redan fått upp
styrfart med både tipspromenad, främst uppskattat av barnen, som
ölprovning - främst uppskattat av barnens föräldrar. Med nyvald
ordförande från ”Peking” så bådar det gott inför kommande år – om bara
någon kunde förstå vad människan säger.
På dagordningen för byalaget finns två viktiga frågor att ta tag i - och då
pratar vi inte om en sådan bagatell som att det numera finns lika många
hundar i Höja som det finns kundvagnar i Ullared och att en del av dessa
ännu inte dresserat sin matte eller husse att plocka upp restavfallet.
Det är två mycket mer angelägna frågor som vi inte bara förväntar oss
utan faktiskt kräver – det är ju trots allt valår – att våra förtroendevalda
i byalaget löser omedelbart.
Först och främst gäller det vintern. Vi har i dag samlats för att fira
vårens ankomst och efter den kommer sommaren, denna undersköna
tid. Sedan en höst som kan ha sina ljusa stunder men vem kan, handen
på hjärtat önska sig en räligt kall vinter, med ständiga minusgrader,
iskaniga vägar och snövallar i höjd med kyrktornets topp? Ja OK, kanske
de som åker tefat på lekplatsen, skidor på någon äng eller för den delen
skridsko på ”Höja-arena”. Blandad enligt receptet: Efter midnatt, 13
minusgrader, 1 500 liter vatten, 2,5 liter kaffe och 1 liter maltwhiskey.
Men alla andra, eller kanske några andra – i alla fall en del av några –
kräver löfte från byalaget att denna vinter inte upprepas de närmsta 350
åren.
Den andra kärnfrågan för byalaget att ta tag i är luftkvaliten. Då handlar
det inte om grillosen eller uppvärmning med hjälp av impregnerat trä,
bildäck och cementsäckar.
Det är fullständigt oacceptabelt att föreningen inte kraftfullt reagerat och
genom till exempel genom lappar i brevlådan och på anslagstavlan
förbjudit vulkanaskan över Höja.
Här kunde man ha visat handlingskraft, men valde att göra ingenting! En
skandal!
Men med ett nytt år och med en ny vår, finns alltid chans att få
revansch. Uppmuntran är det bästa sättet till förbättring och därför
hurrar vi nu för byalaget, alla höjabor, alla höjabors vänner, de som
känner sig som Höjabor, övriga turister, för kungen och framför allt för
VÅREN!
Anders Möller talar