© hoja.nu 2015. Webbmaster Jonas Brorson jonas.brorson@gmail.com

Vårtal 2007 - av Jonas Brorson

Våren

Valborgsmässoafton. Världens varmaste vårtecken, valborgsmässoafton. Det finns inget bättre sätt att veta att nu är det dags att ställa undan snöslungan, gömma barnens tefat, hälla ut glöggen och fundera över vart sommardäcken rullats undan. Nu  skiftar det från vinter med 20 minusgrader och fyra meter djup snö – på vissa ställen -  till tropisk hetta och små glas med färgade och roliga paraplyer i -  på andra ställen. Sommaren är helt enkelt på väg och världens bästa sommar finns snart i en trädgård, nära dig. Här i Höja. Folk från Starby eller Ausås får ursäkta liksom de stackare som trängs i Ängelholm för när det gäller den fullständiga totalupplevelsen, finns det ingen plats som vårt Höja. Andra orter med dåligt självförtroende som Göteborg, kallar sig Lilla London, Stockholm påstår sig vara Lilla Venedig och Kristianstad vill gärna liknas vid Lilla Paris. I Höja är vi inte lilla någonting – vi behöver inte det – vi är ju Stora Höja. För vad finns det för något i vår värld som inte vi har minst lika bra, ja oftast ännu bättre här i Höja. I Rom till exempel står Peterskyrkan, en klumpig, stor och sliten gammal byggnad, vaktad av främmande folk från Schweiz i konstiga kläder. Här i Höja har vi ett eget ståtligt tempel som med sin klara vita färg mot den blåa himlen får varje grek att känna sig lycklig liksom oss alla andra när den väcker oss med ett klong kling på söndagsmornarna, strax efter att tidningsbudet passerat. Här vaktar inte heller någon främmande makt utan ett lokalt vaktbolag. Den som tvivlade på detta kunde ända tills för några dagar sedan läsa den inte helt diskreta skylten på kyrkgrinden, härifrån. En annan byggnad, Höjas bibliotek kan väl mäta sig med biblioteket i Alexandria, åtminstone efter branden. Fotbollsplanen nedanför församlingsgården med inbyggd boulebana är världsunik och vår fina lekplats har flera attraktioner som inte ens finns på Disneyworld. I Paris har de avenyer och boulevarder, här har vi Höja har vi vår byaväg. En gata som är minst lika spännande att vandra längs och blicka upp mot de ståtliga husen och se hur flitens lampa lyser i fönsterna eller skymta det blåa ljuset från TV-apparaterna. Lyssnar man noga kan man höra ljudet av en cirkelsåg, slagen från en hammare och knattrande tangentbord på Lunarstorm. Stadens andetag, fast mycket tydligare här i vår by. Den som flugit över Los Angeles vet att de blå vattenfyllda fyrkanterna vid husen är många, men ändå få i jämförelse med en nytagen satellitbild över Höja. Här plaskas det snart i varje trädgård och dofterna från gödningen på åkrarna överröstas redan av den något stickade lukten av klor. Det vanligast ljudet dagtid är under sommaren inte heller längre Urban Davidsson som svär över sin gräsklippare utan någon exalterad 12- åring som skriker ”bomben” följt av plask och vattenstänk. På kvällarna är det hörs numera mest ljudet en exalterad tonåring som skriker ”bomben” följt av plask och vattenstänk och nattetid en exalterad 42 åring som skriker ”bomben” följt av ett ”slimJim” nu får du gå hem. Så är det i alla storstäder, nattens ljud. En skällande hund långt i fjärran, några katter som slåss på Höjaliden och en eller två veteranmopeder som varvas för fullt inne i Fredriks garage. Sedan är det naturen. Det som lockar människor från hela omvärlden till vårt Höja. En vandring i prästaskogen nu när vitsipporna blommor är så vackert att det borde hamna i fastighetstaxeringen. Mer dyrbart än strandtomt och fri utsikt över ett vatten som allt som oftast ändå är grönt av algblomning, fyllt av brännmaneter eller sjöfågel snörvlande i fågelinfluensa. Att se solen sakta sänka sig i en rödgul horisont, månen stiga upp över ett Munka Ljungby i skymning och höra en stilla klagan från en ensam korp, då är Höja vackrast i världen precis som en stekhet sommardag när lådbilarna rullarna, landhockeylklubborna smattrar, gräsklipparna knattrar, motorsågarna klagar, grillarna osar: då finns det inget vackrare än vårt Höja. Vårvindar friska – från Håkans åkrar och fält – en väldig grönska – i varje trädgård och grusgång, här är gudagott att vara – varför vara någonannastans? Sköna maj välkommen, sköna maj välkommen till SKÖNA Höja. Ett fyrfaldigt leve för våren och får kungen och för världens vackraste Höja.
Anders Möller talar                
© hoja.nu 2014. Webbmaster Jonas Brorson jonas.brorson@gmail.com

Vårtal 2007 - av Jonas Brorson

Våren

Valborgsmässoafton. Världens varmaste vårtecken, valborgsmässoafton. Det finns inget bättre sätt att veta att nu är det dags att ställa undan snöslungan, gömma barnens tefat, hälla ut glöggen och fundera över vart sommardäcken rullats undan. Nu  skiftar det från vinter med 20 minusgrader och fyra meter djup snö – på vissa ställen -  till tropisk hetta och små glas med färgade och roliga paraplyer i -  på andra ställen. Sommaren är helt enkelt på väg och världens bästa sommar finns snart i en trädgård, nära dig. Här i Höja. Folk från Starby eller Ausås får ursäkta liksom de stackare som trängs i Ängelholm för när det gäller den fullständiga totalupplevelsen, finns det ingen plats som vårt Höja. Andra orter med dåligt självförtroende som Göteborg, kallar sig Lilla London, Stockholm påstår sig vara Lilla Venedig och Kristianstad vill gärna liknas vid Lilla Paris. I Höja är vi inte lilla någonting – vi behöver inte det – vi är ju Stora Höja. För vad finns det för något i vår värld som inte vi har minst lika bra, ja oftast ännu bättre här i Höja. I Rom till exempel står Peterskyrkan, en klumpig, stor och sliten gammal byggnad, vaktad av främmande folk från Schweiz i konstiga kläder. Här i Höja har vi ett eget ståtligt tempel som med sin klara vita färg mot den blåa himlen får varje grek att känna sig lycklig liksom oss alla andra när den väcker oss med ett klong kling på söndagsmornarna, strax efter att tidningsbudet passerat. Här vaktar inte heller någon främmande makt utan ett lokalt vaktbolag. Den som tvivlade på detta kunde ända tills för några dagar sedan läsa den inte helt diskreta skylten på kyrkgrinden, härifrån. En annan byggnad, Höjas bibliotek kan väl mäta sig med biblioteket i Alexandria, åtminstone efter branden. Fotbollsplanen nedanför församlingsgården med inbyggd boulebana är världsunik och vår fina lekplats har flera attraktioner som inte ens finns på Disneyworld. I Paris har de avenyer och boulevarder, här har vi Höja har vi vår byaväg. En gata som är minst lika spännande att vandra längs och blicka upp mot de ståtliga husen och se hur flitens lampa lyser i fönsterna eller skymta det blåa ljuset från TV-apparaterna. Lyssnar man noga kan man höra ljudet av en cirkelsåg, slagen från en hammare och knattrande tangentbord på Lunarstorm. Stadens andetag, fast mycket tydligare här i vår by. Den som flugit över Los Angeles vet att de blå vattenfyllda fyrkanterna vid husen är många, men ändå få i jämförelse med en nytagen satellitbild över Höja. Här plaskas det snart i varje trädgård och dofterna från gödningen på åkrarna överröstas redan av den något stickade lukten av klor. Det vanligast ljudet dagtid är under sommaren inte heller längre Urban Davidsson som svär över sin gräsklippare utan någon exalterad 12-åring som skriker ”bomben” följt av plask och vattenstänk. På kvällarna är det hörs numera mest ljudet en exalterad tonåring som skriker ”bomben” följt av plask och vattenstänk och nattetid en exalterad 42 åring som skriker ”bomben” följt av ett ”slimJim” nu får du gå hem. Så är det i alla storstäder, nattens ljud. En skällande hund långt i fjärran, några katter som slåss på Höjaliden och en eller två veteranmopeder som varvas för fullt inne i Fredriks garage. Sedan är det naturen. Det som lockar människor från hela omvärlden till vårt Höja. En vandring i prästaskogen nu när vitsipporna blommor är så vackert att det borde hamna i fastighetstaxeringen. Mer dyrbart än strandtomt och fri utsikt över ett vatten som allt som oftast ändå är grönt av algblomning, fyllt av brännmaneter eller sjöfågel snörvlande i fågelinfluensa. Att se solen sakta sänka sig i en rödgul horisont, månen stiga upp över ett Munka Ljungby i skymning och höra en stilla klagan från en ensam korp, då är Höja vackrast i världen precis som en stekhet sommardag när lådbilarna rullarna, landhockeylklubborna smattrar, gräsklipparna knattrar, motorsågarna klagar, grillarna osar: då finns det inget vackrare än vårt Höja. Vårvindar friska – från Håkans åkrar och fält – en väldig grönska – i varje trädgård och grusgång, här är gudagott att vara – varför vara någonannastans? Sköna maj välkommen, sköna maj välkommen till SKÖNA Höja. Ett fyrfaldigt leve för våren och får kungen och för världens vackraste Höja.
Anders Möller talar